|
|
Att skicka vykort till varandra var som mest populärt under 1890-talet och framtill ca 1930. Miljoner kort skickades då årligen i Sverige. Det var ett enkelt sätt att kommunicera och med kortets motiv kunde man variera hälsningen. Man skickade kort till namns- och födelsedagar, till Jul, Nyår, Påsk, Pingst och Midsommar och många andra tilldragelser. Motiven varierade starkt från rent topografiska till färggrant tecknade. De var mycket uppskattade och sparades ofta i stora och vackert illustrerade ”Brefkortsalbum” med plats för 400 kort.
Till en början var adressidan på vykortet enbart avsedd för just adresseringen, vilket medförde att hälsningen/meddelandet måste skrivas på vykortsidan. Det blev inte alltid så bra med text här och där över vykortsmotivet. 1905 fick korten delad adressida, vilket innebar att halva utrymmet kunde utnyttjas för önskvärd text. Dessa kort är därför betydligt vackrare att beskåda än de tidigare.
De gamla albumen från den tiden är idag mycket eftertraktade av samlare. Tyvärr har nog många försvunnit, ofta kastade på soptippen av okunniga vid dödsbouppdelningar.
Dagens samlare av vykort ägnar sig ofta åt att samla kort från den egna hembygden och då inte bara av ortens kyrka, rådhus, skola och järnvägsstation m.m. som var de vanligaste motiven, utan helst lite mer udda motiv.
För en hembygdsamlare spelar kortens ålder mindre roll. Det går lika bra med äldre svart-vita i mindre format som mer färgglada i det större och modernare formatet. Det innebär vanligtvis att det är svenska kort som samlas även om enstaka utländska kan ha betydelse. Semesterkorten från badorterna runt Medelhavet och annorstädes har sällan något intresse, såvida de inte är frankerade med turistportomärken – se därom mer i Facitkatalogen!
Men då är det ju inte vykortsmotivet som ger anledning till samlandet!
Andra väljer att samla på olika teman som båtar, järnvägsstationer, flygplan, bilar och dylikt eller sociala företeelser som marknader, skyttefester, basarer, Barnens Dag och golf m.m. I de först nämnda fallen kan förstås även utländska kort passa.
Många samlar på kort tecknade av kända konstnärer. Här står nog Jenny Nyström i en klass för sig, men även Einar Nerman, Adina Sand, Erik Forsman, Maja Synnergren, Margit Ekstam och Aina Stenberg är några andra exempel på uppskattade vykortstecknare.
Ett speciellt område är de s.k. PT-korten. Det är kort utgivna, ofta som gratiskort, av Posten för att stimulera till vykortsskrivande. De trycktes av Postens Tryckeri, därav namnet. På 1970 – 1990talen gavs de ut i mängder och många fanns tillgängliga på de flesta postkontoren i landet. Speciella kataloger finns med värderingar för de flesta utgivna.
Ett annat speciellt samlarområde är Novelty. Det är olika udda kort som inte liknar de vanliga. Det kan vara kort med relieftryck, tredimensionella kort, kort med tygapplikationer och kort som har en utfällbar lucka i bilden. Öppnar man luckan så ramlar en rad med bilder ut med anknytning till motivet på kortet. Hit räknas också kort som doftar vid beröring eller som visar motivet först när man håller upp det mot ljuset. Det finns även kort av trä eller näver! Uppfinningsrikedomen för sådana kort tycks oändlig!
Vykortsamlandet kan ske på olika sätt – i föreningar (varav denna är en), vid s.k. vykortsbörsar m.m. Man kan också gå in på nätet och lägga bud, t.ex. på Tradera. Där, som på många andra sajter finns bilder på tusentals vykort, som garanterat kan hålla en sysselsatt i dagar och nätter. Där kan man förstås också bli av med sina dubbletter.
|
